Det börjar ta form, men vi inser att dagarna är alldeles för korta. Planerna för dagarna blir bara till hälften gjorda, men vi försöker hela tiden prioritera. Allt tar alltid väldigt lång tid här, och det är bara att anpassa sig och inse att vi e gäster.. Igår var vi och besökte ett barnhem som två svenska systrar dragit igång för ca 4 år sen. Där bodde 10 st barn i olika åldrar, väldigt likt barnhemmets start. Där dem levde väldigt primitivt och doften av smuts och urin var påtaglig. Dem bodde 4 st / rum och det fanns inget rinnande vatten, köket var utomhus och även toaletten låg på den lilla bakgården. Här blev det väldigt påtagligt vilket enormt jobb Barnhemmet gjort för deras 13 barn på endast 6 år,dock var det ett bra barnhem i Etiopisk mått. Det finns dock väldigt många barn än som inte har ett tak över huvudet, och bor på trottoaren, och får klara sig helt själva, och så fort dem får syn på oss så rusar dem längs bilen och vill ha en slant, dem sjunger, dansar, och försöker charma oss, allt för en slant. Vid ett tillfälle så gav vi ett gäng vatten flaskor vi använt, det var då det verkligen syntes vilken kamp dem bekämpar dagligen, hur en enkel vattenflaska kan bli att du som barn kämpar för ditt liv att ta den och snabbt spinga iväg för att ingen ska ta den... Blir påtagligt hur olika vi har det.

Först mötet med barnen var väldigt starkt, men på ett otroligt positivt sätt. Dem hade alla en livsgnista och var väldigt pålästa om vilka vi var. Hela gården var väldigt fräsch och den nya byggnaden med toaletter och duschar stod klar, den har vi betalt.. Alla vi som var delaktiga i Galan.. Både jag och jonatan fick en väldig aha upplevelse, det blev så konkret att det var på riktigt som vi hjälp till.. Och att hela galan hade givit resultat, en sjuk känsla som är obeskrivlig..