Vi har nu varit hemma lite mer än två veckor, och vi har börjat landa hemma inför julen. Det är nästan som att man inte varit med om resan. Vi var bara där i 6 dagar, men denna resa är något vi kommer att ha med oss hela livet. Vi har verkligen många positiva känslor kvar från resan. Det är även gott att känna saknaden av våra nya vänner Johnnie, Stella, Mattias, Pehr och såklart den färgstarka Worko. Dem kommer vi garanterat inte att släppa, då bra vänner är något man ska hålla i. Vi kommer att fortsätta planera framtiden tillsammans för barnhemmet, och självklart för vår egen del. För oss är det verkligen kul att få vara en del av dessa eldsjälar, och de 13 barn på barnhemmet. Julen handlar för väldigt många om familjen, och ens blodsband, att umgås med dem som man har närmast i livet. Men som ni alla vet så ser inte världen ut så för alla, men något som alla har genensamt är att dem kan minnas glada minnen, minnen som gör dem stärkta, minnen som ger en varm känsla inombords. Just dessa minnen är något som vi aldrig kan bli fråntagna, vad än som händer. Så gör denna jul till ett sådant minne, lev i nuet och ge dem i din närhet ett sådant minne, då det är något du och dina nära har med sig resten av livet. Bättre present kan man väl inte få… Vi sänder Fassika, Ashagre, Aynalem, Yonas, Tilahoun, Shalmat, Shernet, Ethiopia, Freot, Mishu, Senait, Sinabowa, Tariku en Julhälsning, och passar på att önska alla er som varit en del av att ge dessa barn en framtid, en God jul.

Nu är vi hemma!!
Vi har nu börjat spåna på hur vi ska kunna utveckla detta vidare med gemensamma krafter. Men först ska vi skotta snö, och träffa familjer! Vi hörs mer framöver.

Le & vinka // H o J

2012-12-05
Ännu en dag har bokstavligen flutit förbi. Utflykt med barnen till kurorten Wondogient där kjesarinnan Haisle brukade softa. Dessa varma källor och simbassänger kom väl till pass. De flesta av barnen är inte simkunniga, så vi drog igång simundervisning. Efter äventyret så sov vi alla gott och känslan av lyckliga barn. Dagen efter så tog Johnnie, Pehr och jag tag i trädgårdsarbetet och planterade buganvilja som kommer att växa upp längst muren som omgärdar barnhemmet. Henke , Brosan och en datatekniker fixad nätverket så vi kan hålla kontakt via skype etc. Henke introducerade barnen i användningen av nätverk innan det var dags att säga adjö för denna gång. Ett hjärtslitande avsked men en glädje att dessa barn har en säkrad framtid. Vår vistelse bland barnen ger än ett perspektiv på saker & ting - detta är vårt bidrag
/J

Nu har vi lämnat Hawassa och sitter i bil konvoj genom Etiopiens vackra natur. Det är nu mycket tankar som snurrar och jag är helt säker på att det inte var sista gången vi åkte hit.
Det har varit en speciell upplevelse resa. Från Afrikas natur till storstad , från rikedom till fattigdom, glädje och sorg, ja denna resa har verkligen innehållit mycket.
Igår så hyrde vi en båt, vid Awassas sjö. Vi åkte och kikade på Flodhästar, där vi även blev attackerade av en flodhäst som dök mot oss... Och ja, det blev lite adrenalin fyllt, då det inte var den senaste båten och motorn ej startade direkt, tur vi hade Johnnie och Mattias med oss, som ändå är drillade med vilda djur ( eller??). Det var en fantastik upplevelse bara detta.
På kvällen så tog vi farväl av barnen, och det är klart det var tårfyllt, men det känns ändå skönt att lämna dem då vi vet att dem har en dräglig vardag. Det har varit fantastiskt att få lära känna dessa härliga barn, som ni säkert förstår. Vi har redan nu börjat spåna på hur vi i framtiden ska hjälpa dem mer, och kanske t o m med deras hjälp, hjälpa ännu flera gatubarn. Ni alla kommer få chansen att hjälpa till, då jag nu vet att alla pengar kommer fram, och verkligen gör nytta. Vi kommer tillsammans kunna göra skillnad och jag kan t o m våga påstå att vi kommer rädda många liv.

Vi avslutade gårdagskvällen med att vi tog Jeepen upp på berget, för att få uppleva utsikten över Hawassa och en otrolig stjärnhimmel. På vägen ner från berget så träffade vi på Piggsvin, vilket var häftigt det med, inte varje dag man blir attackerad av en flodhäst och hälsar på piggsvin.
Vi ska nu avrunda denna resa med att stanna i Adiss och kanske bada, innan vi tar flyget hem. Under resan har vi öven fått nya bekanta som vi verkligen haft kul med, och som vi även kommer att ha framtida samarbete med. Stort tack Workafes som varit vår tolk, och quide. Han är en fantastiskt skön personlighet som vi skrattat mycket med, och som har ett hjärta av guld. Workafes är en väldigt viktig del av barnhemmet, och han har väldigt många egna erfarenheter han delger (dessutom har han aldrig fel, om han själv får säga) en underbar människa är vad han e.
Pehr Dunger (Rogga blev han kallad denna resa) som även han var med för första gången är även han en personlighet med stort hjärta som verkligen vill vara med och hjälpa dessa barn. Han har som vi varit engagerad innan och samla in pengar för dessa barn, han har även bevisat att även det lilla kan göra skillnad för dessa barn, då han gav dem sina privata kläder han hade med. Jag och Pher kommer även i framtiden tillsammans ordna gala/välgörenhets event för dessa barn.
Johnnie dotter Stella har varit med på resan. Hon har med stort mod och tålamod varit en jätte duktig tjej, som tillför gruppen mycket skratt och kloka tankar, från ett barns sätt att se på olika situationer. Det har känts kul att ha med henne.
Och så sist Johnnie & Mattias, dessa två sköna lirare. Deras sätt att med glädje delge vad de varit med om, och hur dem på dessa 6 år lyckats starta ett fint projekt som barnhemmet. Dem har visat att det inte finns några problem, bara lösningar, och dem utför dessa lösningar med ett leende och med glimten i ögat.
Med detta gäng har det varit riktigt kul/spännande/roligt/omtumlande att resa med! Ett stort tack för att vi fått vara med!!!

Vi kommer uppdatera denna blogg mera när vi kommit till Sverige och landat lite. Det har varit kul att få delge det vi sett och varit med om. Utan er alla hade vi inte kunna genomföra detta, och vi hoppas såklart att ni i framtiden vill fortsätta stödja oss och barnhemmet, så ska vi se till att ni får vara en del av detta!!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!!
Nu ska det bli otroligt skönt att få krama om sin familj, som vi längtat efter!!!
Och glöm inte, Le & vinka, le & vinka // Henke & Jonatan

Sitter nu sista kvällen på barnhemmet och försöker samla ihop det som vi skulle få gjort. Johnnie och Mattias var verkligen fått till ett fantastiskt boende till dessa barn. Mattias satt igår tyst en stund (vilket är ovanligt) och bara begrundade, till han utbrast till Johnnie - titta vad vi gjort, det är helt fantastiskt bra... Johnnie svarade snabbt - jo, det kan alla göra!! Det håller jag med om, alla kanske inte kan bygga detta från grunden men alla kan göra något!!
Jag berättade för Mattias och Johnnie hur min kompis Freja (10 år) på eget bevåg bakat chokladbollar, och gått runt i sitt kvarter och sålt dessa för att sedan skänka de 138 kr till barnhemmet. Dem blev väldigt stolta/rörda och tyckte hon gjort hade lika stor betydelse som att själv bygga ett barn hem !! Freja gjorde något och det är verkligen stort, hon visade att alla kan göra något!!
Under resans gång har dem
berättat om vilket slit dem lagt ner, och hur mycket känsloladdade stunder dem varit med om. Dem har verkligen på ett helt fantastiskt sätt byggt en oas för dessa barn, och dem har verkligen räddat livet på dessa barn, det är det ingen tvekan om. Deras engagemang smittar verkligen av sig, när dem berättar alla dessa händelse rika historier så är Jag nu helt säker på att vi gjort rätt i att stödja dessa eldsjälar, och dessa 13 barn. Vi kommer fortsätta vårt engagemang och vi kommer såklart göra gala nästa år.. Det vet vi nu, men först måste vi landa i detta och försöka samla alla intryck.. Snart bär det av hem, hem till snön och våra saknade familjer som vi nu saknar!!

Idag har vi ordnar med att fixa till innergården och sett till så att den fick mer träd planterat så det blir skugga, samt så har arbetet med internet startat, detta för att dem ska få tillgång till att kunna hålla kontakt med Sverige. Det finns även en fördel med detta, det är att barnen ska kunna använda dator i sin skolutbildning . Barnen på barnhemmet har idag ett ålderspann mellan 8-17 år och det satsats på att dem alla ska kunna utvecklas. Dem har alla ett otroligt törst på att lära sig, det är tydligt då dem ställer massor med frågor till oss, allt från om oss till saker om världen mm. Dem är ivriga att få prata engelska och gillar att få prata och skratta. Det är ibland svårt att förstå att dem faktiskt kommit från gatan, att dem bott i kloaker på natten. varje barn har en tragisk historia som innefattar övergrepp, misshandel, och vid tidigt ålder fått klara sig helt utan några föräldrar som lever.
Men dem har verkligen fått en ny familj, en trygghet, en plats där dem kan känna sig trygga.