Och så var det 7 dagar kvar… tiden går verkligen fort nu. Vardagen går undan för oss, och vi har fullt schema att få till tiden, men jag vågar nog påstå att vi gillar att ha saker att sätta tänderna i.

Det var ett reportage i GT nyligen, om oss, där det framstod som att vi skulle bygga ett nytt barnhem, så e det inte.

Vi kommer att hjälpa till på ett befintligt barnhem, samt att vi kommer eventuellt lägga grunden för att utöka det barnhem som redan finns. Johnnie och Mattias har verkligen byggt detta från grunden, vilket är en enorm prestation som vi är imponerade av. Vi har självklart för avsikt att börja undersöka hur vi kommer kunna göra skillnad i framtiden för dessa barn. Jag tror att detta kommer bli en emotionell resa, som sätter avtryck i livet. Såklart både på gott och ont, men mest på ett positivt sätt såklart. Just att vi kan göra en liten skillnad, det räcker långt. Tanken är även att ni alla ska ha möjlighet att komma med och hjälpa på ett eller annat sätt, återkommer om detta!

Måste påminna er om hur enormt tacksam jag är för allt stöd vi fått inför denna resa, och för allt som gjorts inför galorna vi fixat, Tack! Må nu gott och ha en skön helg med era nära!! 7 dagar // Henke

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7284991

Nu är det bara 13 dagar kvar. Jobbet har den senaste tiden varit ett jobb med mycket känslofulla uppdrag som såklart väckt en del tankar kring vad som är viktigt här i livet. Det är lite märkligt hur vi människor (inklusive mig själv) ständigt behöver bli påminda om vad som är väldigt viktigt i livet, och då såklart familjen. För två veckor sedan så sjöng Magnus Uggla en sång i "Så mycket bättre"  där han sjöng till sig far, inte ett öga var torrt, då det såklart väckte mycket känslor. Just detta med familjeband är det starkaste vi har, varken vi vill eller inte. Dessa band väcker många känslor hos oss alla, både bra och dåliga känslor, det kommer vi inte undan i livet. Att vi präglas av vår uppväxt är inget nytt för oss i Sverige, då vi ser det som en självklarhet att vi har föräldrar som stöttar oss i vår uppväxte, och ger kärlek. Just detta är något som inte barnen i barnhemmet har, dem har inga föräldrar som stöttar dem. 2001 uppskattade etiopiska hälsoministeriet att det  att det var ca 1,2 miljoner barn som var föräldralösa pga AIDS, och det förväntades stiga med det bubbla 2014, och vi ska stötta 13 av dessa. Det är barn som våra, med framtidsdrömmar, som drabbas pga en sjukdom, barn som får klara sig själva utan något socialt nät, och utan familjeband.  Den tanken får en att inse att vi har det bra här hemma. Nu njuter vi av familjen och det vi har,  inte av det vi kanske kan få, eller vad vi kanske kan vara med om, här och nu är det som gäller!!

Ha en skön helg vänner // H

En klycha kanske, men tiden går fort nu. Vi börjar prata packning mellan möten och jobb. Samtidigt så försöker vi få ihop våra liv, och umgås med familjen. Klart det är lite spännande att ge sig av, samtidigt är det nervöst. Jag lade upp ett foto från -97 i Bosnien. Denna bild talar för sig själv, just behovet av hjälp är ganska tydligt då det nyligen varit krig och detta var ett provisoriskt barnhem. Just barnhemmet vi hjälper i Etiopien har redan fått hjälp, och det är klart dem behöver mer hjälp. Men det är en helt annan situation som jag kommer ställas för nu, det är jag medveten om. Vi kommer träffa barnen mer, det är ett annat land, med annan kultur, och barnhemmet har andra behov av hjälp. Men summan är att just hjälpa, stort eller litet, är ack så viktigt i alla lägen.

15 dagar kvar // Henke

Helt vanlig dag...en massa möten och lite datajobb. Ett av mötena var idag att träffa en journalist vid GT. Dessa frågor ställer saker och ting på sin spets. Varför gör ni detta? Hur tror ni detta kommer att påverka er?

Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Ända sen vi började med välgörenhetsgalorna så har känslan efteråt varit likt den man kunde uppleva som liten då man åkte slänggungorna på Liseberg. Ända problemet eller möjligheten är att uppleva det igen är att gör det igen...och det kostar energi. Efter ett litet tag så finner man att denna form av energitömning ger en ny fräsch energi och så är man likt en duracellkanin. Min fru kan nog undra lite över mig ibland men utan henne och våra pojkar så fixar man inte utmaningarna. Finns det en möjlighet att förena nytta med nöje då ger vi det en chans...

De vi gör i vårt yrke (räddningstjänst och ambulanssjukvården) och de människor vi möter berikar. Även när det inte slutar som man vill så växer vi som människor för att berika och hjälpa nästa. Dåliga erfarenheter kan (efter ett tag) bearbetas och användas till något positivt och få varje möte med människor att växa och se människan.

En ny erfarenhet i en helt annan världsdel med helt andra förutsättningar på ett barnhem skall mentalt förberedas. Oavsett hur vi försöker så gott vi kan kommer detta bli en milstolpe i både våra liv och hos våra familjer.
Läs mer om barnen på barnhemmet.se
/J

Som sagt snart åker vi.

Många förstår säker varför vi gör detta, likt det finns dem som tycker att man ska hjälpa någon annan. Det är det svåra med just välgörenhet, just detta med vem ska vi hjälpa, vem behöver mest hjälp? Vid en större olycka så är det enkelt, dem som är tysta är dem som behöver mest hjälp, vilket gör det något enklare. Men när det gäller att bistå med att hjälpa en hjälporganisation hur ska man kunna veta vem man ska hjälpa?

Det finns otroligt många olika organisationer som gör ett jätte jobb, och världens skulle inte kunna vara utan dem, det anordnas galor, fonder, insamlingar, sparbössor, mm som inbringar miljarder till just dem behövande i olika länder. Och alla har just samma mål, att hjälpa till. Men vem ska man då hjälpa, och varför? Och ska alla göra det? Är det något vi alla är ålagda att göra? Är det vårt fel att det är krig och fattigdom i andra länder? Och dem vi hjälper, hjälper vi dem verkligen, eller??

Ja, man kan vrida och vända detta, och det finns en hel del etik i detta som vi inte kommer reda ut här, det är jag medveten om. Vi har tidigare år bidragit till Barncancerfonden vilket såklart varit helt fantastiskt sak, men vart gick pengarna till? Det vet man inte exakt såklart, bara att det hjälper till i det stora hela, och att dem gör en skillnad för barnen.

En av de största orsakerna till att vi denna gång valde Barnhemmet, var såklart att Johnnie var med och hjälpte oss första året vi körde Galan på Wisby Strand, där han visade ett starkt engagemang, och ställde upp utan att en tveka. Han har ett engagemang som verkligen smittar av sig. Han gör saker med ett leende, får allt att verka enkelt. Dessutom kommer vi med egna ögon se vilken skillnad vi gör och se barnen i ögonen, på något sett välgörenhet på riktigt. Vilket känns stort.

Jag har personligen gjort en liknande sak, det var -97 i Bosnien där vi besökte ett barnhem för krigsdrabbade barn som blivit av med sina föräldrar i kriget. Då hade jag med mig skor hemifrån, samt att vi hade en del mat med oss. Det var kanske inte en sådan stor insats, men ändå ack så uppskattat. Och jag minns ännu en liten pojke jag gav ett par skor, jag minns hans lycka, trots att vi inte kunde kommunicera så blev han väldigt glad. Kan än idag undra hur det gick för dessa barn, och hur dem har det idag.

Som sagt var detta en sådan milstolpe i livet som jag vet hade betydelse för mig i framtiden, att hjälpa till, och att både stort och smått räknas, då ett par begagnade skor skulle ge en sådan genuin lycka. Svårslagen känsla som följet mig i livet.

Vill ni vara med och stödja barnhemmet .se så kan ni enkelt gå in på http://barnhemmet.se/ge-bidrag/sms-betalning/

19 dagar kvar// Henke

Det är nu snart dax att ge sig av till Etiopien. Pratade idag med Johnnie och vi har börjat planeringen inför besöket hos Barnhemmet. Det vi vet är att vi tillsammans med Jonnie, Mattias, Rickard och en tolk, ska hjälpa till med en del praktiska saker hos barnen. Vi kommer bl.a börja gräva ut för en ny grund, då dem eventuellt ska utöka barnhemmet. Vi ska även ta alla barnen till doktorn för en koll. Man har bokat en bungalow för oss att bo i. Ja, det känns riktigt gott att planeringen är igång. Kan känna en viss spänd förväntan för detta, och ska jag vara ärlig så kan jag inte sätta fingret på vad. Det är som att man inte riktigt vet vad vi har att förvänta oss, hur kommer det se ut, dofter, intryck, barnen, mm. Men det känns väldigt skönt att Johnnie och Mattias är med som har koll på just Afrika och Etiopien, då dem har drivit barnhemmet sedan 2006.

Som sagt skönt att planeringen är igång!! // Henke

Nu kör vi, ja, verkligen, Le och Vinka !